När jag började som ny utredare på Högskoleverket (HSV) 2001 fick jag en genomgång av dåvarande universitetskansler Sigbrit Franke. En mening fastnade väldigt tydligt. Att arbeta med att granska högskolan kommer aldrig göra er uppskattade men ni ska alltid bli respekterade. Respekt, men inte kärlek – det var vad som väntade oss nya tjänstepersoner.
Att arbeta med verksamhetsstöd på ett lärosäte har stora likheter med mitt tidigare arbete på HSV. Ibland anses det att vi kostar för mycket och ibland gör för rigorösa kontroller som inte gynnar varken utbildning och forskning. Men vi får erkännande för vår sakkunskap, vår vilja till hög servicenivå och för vår personliga omsorg. Min inställning har alltid varit att vi är två sidor av samma mynt – i symbios.
Nu är verksamhetsstödet inne i en omfattande förändring som inte prövats på något annat lärosäte. Det är av största vikt att vi i denna process är lyhörda, vågar ompröva och motiverar våra medarbetare att göra sina röster hörda. För utan medarbetare, ingen verksamhet.
Personligen tror jag väldigt mycket på de nya skolfakultetsnämnderna. Ett kollegialt forum för och av KTH:s kreativa och drivna lärare och forskare. Där har också verksamhetsstödet en viktig roll att spela. Här finns stora möjligheter till genuint samarbete mellan kollegiet och stödet.
Vi gör varandra bättre genom att visa lyhördhet, nyfikenhet och ömsesidig respekt. Tänk myntet och sluta aldrig ge varandra uppskattning. Det om något driver en god arbetsmiljö och värdefulla insikter som kan leda oss framåt i det vetenskapliga pusslet som är akademin.
Joakim Palestro administrativ chef på EECS