In English further down
Kreativiteten hotas när vi distansarbetar
Efter den senaste veckans åtskilliga promenader på isiga vägar mellan institutionen för Maskinkonstruktion och Sing-Sing kan jag konstatera att vintern inte riktigt kan bestämma sig för om den ska hänga kvar eller övergå till vår. En annan känsla som dyker upp när jag befinner mig på olika delar av campus är att det fortfarande gapar relativt tomt på många kontor, nästan ett år efter att den svenska regeringen formellt slog fast att covid-19 inte längre är en samhällsfarlig sjukdom och pandemin får anses vara över.
Jag uppskattar själv att vi idag sannolikt är betydligt bättre på att mötas digitalt än före pandemin, vilket lett till en viss minskning av antalet timmar jag befinner mig i icke-produktiv rusningstrafik och dessutom gjort vardagens livspussel lite enklare. Samtidigt kan jag inte undgå att reflektera över att vårt nya sätt att arbeta sannolikt bär med sig en hel del risker för vår långsiktiga kreativitet och produktivitet. Efter att under snart 20 år ha forskat på hur personliga nätverk påverkar kreativitet och innovativitet är det väldigt enkelt att se att distansarbete har påtagliga negativa effekter.
När vi tillbringar mindre tid på vår gemensamma arbetsplats minskar den spontana kommunikation med kollegorna som ofta är startskottet för nya idéer och insikter. Att det blivit väldigt enkelt att boka in möten leder sannolikt också till att våra kalendrar till ännu högre grad fylls upp med olika möten som kanske inte alltid är fullt nödvändiga och dessutom riskerar tränga ut andra aktiviteter av mer långsiktig natur (till exempel forskning), samt att mejlboxen fylls allt mer när vi inte längre kan lösa vissa problem genom att snabbt stämma av med en kollega i korridoren eller vid kaffemaskinen. Till detta ska läggas att många av oss nog uppfattar att det ibland inte är lika stimulerande att arbeta på distans och motivation har ju sedan länge slagits fast som en grundläggande förutsättning för såväl kreativitet som effektivitet.
Som ansvarig för forskarutbildningen på skolan misstänker jag att distansarbetet riskerar påverka våra doktorander mer än andra. De om några har ett stort behov av att löpande träffa handledare och andra kollegor för att kunna diskutera sin forskning och några av dem har dessutom inte samma sociala nätverk utanför arbetet som mer seniora kollegor. Att så många arbetsplatser gapar tomma riskerar således påverka både den professionella kunskapsutvecklingen och känslan av tillhörighet på ett negativt sätt.
Givet dessa reflektioner var det glädjande att i veckan få ett tydligt budskap från min prefekt att vi måste göra en gemensam ansträngning för att i högre utsträckning vara på plats på våra gemensamma arbetsplatser på campus. Det kan möjligen kännas som ett steg tillbaka och även göra vardagen något mer komplicerad, men det måste vägas mot risken att KTH på sikt blir en mindre kreativ, rolig och stimulerande arbetsplats.
Jag hoppas inte bara att mina promenader fram och tillbaka på campus ska bli lite soligare och mindre isiga framöver, utan också att jag kommer att se färre tomma rum. Detta gäller dock inte den kommande veckan då jag hoppas att vi får riktigt ordentligt vinterväder så att de som ska ha sportlov får möjlighet att njuta av skidåkning och andra vintersporter fullt ut!
/Mats Magnusson, Forskarutbildningsansvarig på ITM-skolan
Creativity is threatened when we work remotely
After the past week’s many walks on icy roads between the Department of Engineering Design and Sing-Sing, I can tell that winter can’t quite decide whether to stick around or turn into spring. Another feeling I get when visiting different parts of campus is that many offices still are relatively empty, almost a year after the Swedish government formally declared that covid-19 is no longer a disease dangerous to society and the pandemic may be considered over.
We are probably much better at digital meetings today than before the pandemic, leading to fewer hours in non-productive rush-hour traffic and easier solving of the everyday puzzle. At the same time, I cannot help but reflect that our new way of working probably carries risks for our long-term creativity and productivity. After almost 20 years of researching how personal networks affect creativity and innovativeness, it is very easy to see that remote work has tangible negative effects.
When we spend less time at our shared workplace, the spontaneous communication with colleagues, which is often the starting point for new ideas and insights, decreases. It is very easy to schedule meetings, so our calendars fill up even more with meetings that may not be necessary. All these meetings may crowd out other activities of a more long-term nature (for example, research), and the email box constantly fills up when we don’t solve certain problems by quickly checking with a colleague in the corridor or at the coffee machine. To this must be added the fact that many of us probably perceive that working remotely is sometimes not as stimulating. And motivation has long since been established as a basic prerequisite for both creativity and efficiency.
As responsible for doctoral education at the school, I suspect remote work risks affecting our doctoral students more than others. They, if any, need to regularly meet with supervisors and other colleagues to discuss their research, and some of them also do not have the same social network outside of work as more senior colleagues. The fact that so many workplaces are empty thus risks negatively affecting both professional knowledge development and the feeling of belonging.
Given these reflections, it was gratifying to receive a clear message from my head of department this week that we must make an effort to be present in our common workplace to a greater extent. It may feel like a step back and make everyday life somewhat more complicated, but it must be weighed against the risk of KTH becoming a less creative, fun and stimulating workplace in the long run.
Not only am I hoping that my walks back and forth on campus will be a little sunnier and less icy going forward, but also that I’ll see fewer empty rooms. However, this does not apply to the coming week when I hope we get really good winter weather so that those who will be on sports vacation (Sportlov) will have the opportunity to enjoy skiing and other winter sports to the fullest!
/Mats Magnusson, Director of Third-Cycle Education at ITM
