Sekretesslagen ett hinder i bekämpandet av byggkriminalitet

– Vår studie utgår från att Stockholmshem initierade ett arbete med ”Rättvist Byggande” 2017. ”Rättvist Byggande” innebär bland annat att Stockholmshem låter kontrollera vilka personer som befinner sig på deras arbetsplatser och att dessa personer är registrerade för att vara där. Sedan utför fastighetsbolaget även ett grävande arbete där de kontrollerar företag som lämnar anbud, säger Tord af Klintberg.

I sitt arbete har af Klintberg intervjuat 33 personer från myndigheter, byggbolag med flera, som är experter i frågan. Dessutom har samtal förts med ytterligare 31 personer från bland annat departement, regeringskansli och jurister.

Omvärldsbevakning av närmaste omvärlden

Det har även genomförts en omvärldsbevakning fokuserat på Norge, Estland och Finland.

– Om man tittar på svenska myndigheters arbete så kan man se att de är uppbyggda på samma sätt som övriga europeiska länder med exempelvis skatteförvaltning, arbetsmiljöförvaltning och utstationeringsregister. Det som är slående för Sverige är dock att myndigheter i Sverige inte får samarbeta på grund av bland annat sekretesslagstiftningen.

Ullstensregeringen och rädslan för ett Orwellskt Oceanien

Anledningen till att den svenska sekretessen ser ut som den gör idag har sin rot i sekretesslagstiftningen, som skapades av Ullstensregeringen som regerade 1978-1979. De lade en proposition 1979/1980 som förstärkte integriteten. Den spelade även på Karin Boyes Kallocain (1940) och George Orwells 1984 (1949) menar af Klintberg.

– Det rådde en medvetenhet om dessa böcker och det fanns även heta diskussionsämnen just då. Statistiska Centralbyrån ville ha ett system som hette FOBALT som skulle göra det lättare att ta emot information och samköra register. Sen fanns forskningsprojektet Metropolit där man vid Stockholms universitet i hemlighet hade genomfört en registrering av 15 000 svenskar födda 1953 och tagit in allt om dem, vilket såklart var högst oetiskt. Detta fanns då en högljudd opinion kring, som frågade sig om Sverige skulle bli som den övervakande superstaten Oceanien i George Orwells 1984. Ullstens proposition gick igenom och har sedan dess satt stopp för myndigheter att samarbeta på löpande basis. Det bestämdes att det måste vara frågan om enskilda undantag för att det ska få ske.

Svenska myndigheters olika sekretessgrader försvårar

En annan sak som af Klintberg lyfter är att Skatteverket räknas som flera olika myndigheter, där olika enheter har sekretess sinsemellan. Olika myndigheter har också olika grad av sekretess, exempelvis har Arbetsmiljöverket låg sekretess och detta försvårar samarbetet med Skatteverket, som har en hög sekretess.

Efter sekretesslagstiftningen 79/80 har flera tillägg kommit till lagen, vilket gör lagen svåröverskådlig och svår att tolka idag.

– Nu är lagen som ett lapptäcke vilket gör den svår att överblicka. Det som gäller är att en uppgift som lämnas till en myndighet får inte användas till annat syfte senare, inte ens vid misstanke om brott. Det måste vara starkare än en ren misstanke och måste utredas först. Frågan blir då om värdet att använda dessa uppgifter är högre än den enskildes förlust av integritet.

Försök till förändring har skjutits ner

Skatteverket ville med en proposition (2019/20:166) möjliggöra att beskattningsenheten och skattekonstrollenheten skulle kunna samarbeta löpande.

– Propositionen gick på remiss, men den uppfattades av vissa instanser som svagt skriven och andra instanser sa nej på grund av integritetsskäl. Olika instanser gör sina bedömningar och det hör till remissförfarandet att detta sker. Saken är dock den att det finns här ett stort samhällsproblem, men så krymps hela diskussionen till att bara röra integriteten. I dettta fall beslutades frågan uti från integritetsperspektivet utan att ta med hela bilden. Det hela slutade med att Skatteverkets olika enheter inte får arbeta tillsammans löpande, säger Tord af Klintberg och lägger till:

– Det känns som Justitiedepartementet och Regeringar under lång tid saknat insikt eller kraft att genomdriva något som skulle vara viktigt här.

Annat i Norge, Estland och Finland

I den närmsta omvärlden ser det annorlunda ut än i Sverige. I Norge finns ett A-Krimsenter, i Estland får ett antal myndigheter ta del av samma handlingar.

– I Norge får myndigheter samarbeta i dessa Senter med öppna böcker. Dock har även Norge haft problem med sin sekretess och frågan är där om polis får deltaga i samarbetet, vilket lett till en backlash. Estland har regeln att alla uppgifter som lämnas in till myndigheter om det rör sig om ekonomi, lämnas in en gång och då får ett antal myndigheter ta del av dem. Det är alltså öppet mellan olika myndigheter, men stängt utåt.

I Finland får myndigheter samarbeta och där kan Skatteförvaltningens enheter, som Beskattningsenheten och Enheten mot grå ekonomi samarbeta fritt.

– Där går det till så att Skatteförvaltningen har insyn i byggarbetsplatser, som har en huvudentreprenör. Alla som arbetar på byggarbetsplatser stämplar in och de uppgifterna går in till Skatteförvaltningen direkt. Skatteförvaltningen får alltså in information om personarbetstid, och arbetsgivarsamband. Dessutom skickar byggherrar in uppgifter på fakturor från byggbolag, om de årsvis eller projektvis överstiger 15 000 euro. Utöver detta har Skatteförvaltningen tillgång till deklarationer och får en klar ekonomisk bild över hur det ekonomiska ser ut för varje företag. Om något inte stämmer så kan de lämna över data till enheten för grå ekonomi (skattebrottsenheten). Dessutom så har Finlands Justitiedepartement ett forskningsinstitut kopplat till sig, ett FN-forskningsinstitut som heter HEUNI.

Af Klintberg anser att den finska modellen är värd att ta efter, då något liknande skulle kunna underlätta bekämpandet av byggkriminalitet.

– I det korta perspektivet så tycker jag att eftersom Skatteverket har samma typ av sekretess utåt, så borde det gå att få ett löpande samarbete mellan beskattningsenheten och skattebrottsenheten. Skatteverket skulle även, som i den finska modellen kunna få kunskap om arbetsgivarsamband, arbetstid på personnivå och fakturor från byggbolag till byggherrar. I det långa perspektivet skulle jag önska att det kopplas ett forskningsinstitut till Justitiedepartementet. Detta forskningsinstitut borde bli bemannat av forskare från olika samhällssektorer och hjälpa Justitiedepartementet med att hålla lagstiftning aktuell.

Text: Hanna Kalla

Det här är den 23:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv