Pandemin drev henne till cirkusen

Luigia Brandimarte är docent i vattenbyggnad vid institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SEED) och undervisar i vattenrelaterade kurser vid Skolan för arkitektur och samhällsbyggnads program. På kandidatnivå undervisar hon blivande civilingenjörer i strömningslära. Då brukar hon ta hjälp av exempel från verkligheten för att hjälpa studenterna att förstå den bakomliggande fysiken och göra ekvationerna mer intuitiva.

- Där ligger skönheten i att undervisa i fysik, säger Luigia Brandimarte. Det finns fullt av exempel i den omgivande miljön. Med ett glas vatten på bordet kan du göra mycket för att förklara strömningslära och åskådliggöra koncept.

En uppenbarelse från en dansföreställning

När pandemin slog till och tvingade undervisningen att bli nätbaserad blev det plågsamt tydligt. Att tala till nittio studenter, i form av svarta rutor på en skärm, gjorde det mycket svårt att vara interaktiv. Efter hennes första online-kurs i strömningslära, i september 2020, insåg hon att hon behövde göra något annorlunda. Både för att motivera studenterna, för att få bort dem från sina skärmar, stimulera kreativiteten, utmana till aktivt lärande och för att komma bort från den trygghetszon som Zoom blivit.

- För några år sedan såg jag en dansföreställning på en teater. Att se dansarna röra sig påminde mig om vågor i en flod och jag fick idén att använda kroppsrörelse som ett pedagogiskt verktyg.

E-post till grannen

För att göra någonting av sin nyväckta idé gjorde Luigia Brandimarte vad varje vettig person skulle ha gjort, hon började spamma. Hon skickade e-post till alla hon hittade på KTH:s granne, Stockholms konstnärliga högskola, och till sist gav det resultat. Hon fick ett svar från Alisan Funk, lektor i cirkus och ansvarig för kandidatprogrammet i cirkus.

- Vi började prata via Zoom våren 2021 och Alisan var verkligen entusiastisk kring idén att skapa en gemensam pedagogisk aktivitet, det klickade mellan oss. Alisan fick också med Benjamin Richter, en tysk gästlärare vid institutionen för cirkus, världsberömd för sitt arbete och sin forskning kring användning av föremål inom cirkus. Efter att vi hade utvecklat idén vidare bestämde vi oss för en gemensam aktivitet, under en vecka i slutet av kursen i strömningslära, med olika lärandemål för de KTH:s studenter i strömningslära och SKH:s cirkusstudenter.

Studenter blir lärare

Fyrtio av nittio KTH-studenter valde att delta i aktiviteten. De delades in två grupper på tjugo studenter som fick olika uppgifter och lärandemål.

- När du kan förklara det du lärt dig för någon annan har du tillägnat dig kunskapen. Särskilt någon med en annan bakgrund än din. Och du har verkligen lyckats när den du undervisar kan använda kunskapen i en föreställning.

Den första gruppen studenter i strömningslära fick i uppgift att lära ut koncept som de just lärt sig till cirkusstudenterna. Den undervisningen blev sedan grunden för cirkusstudenterna som fick i uppgift att göra ett uppträdande som byggde på koncept från strömningslära.

Den första dagen träffades den första gruppen studenter från KTH och sexton cirkusstudenter, tio slumpmässigt blandade grupper sattes ihop och KTH-studenterna förklarade utvalda ämnen från kursen i strömningslära för sina cirkuskollegor. Efter det hade cirkusstudenterna tre dagar på sig att förbereda ett uppträdande med inspiration av vad de hade lärt sig.

- Första dagen hade några av studenterna i strömningslära med sig powerpoint-presentationer, några hade papper och penna och började rita medan andra bara samtalade. En del av mina studenter blev så engagerade att de även stöttade cirkusstudenterna under den kreativa processsen.

Det du lär dig under lektionen ska inte stanna i klassrummet

För att öva det man lärt sig är det en god vara att överföra koncept man lärt sig under lektioner till ett annat sammanhang: I det här fallet, cirkusuppträdande.

Den sista dagen fördelades studenterna i den andra KTH-gruppen slumpmässigt på olika cirkusuppträdanden och fick i uppgift att tolka och förstå vilket koncept inom strömningslära som åskådliggjordes, skriva en kort rapport om vad de tyckte sig ha sett och sedan att intervjua den som gjort uppträdandet för att förstå konceptet och hur han eller hon hade gått från måndagens nya kunskap till fredagens uppträdande.

En del uppträdanden var mycket visuella och följde tydligt ämnet, i andra fall gick cirkusstudenterna längre i den kreativa processen, vilket gjorde uppgiften mer utmanande för de tolkande studenterna.

- Utöver att det var roligt tyckte båda mina studentgrupper att övningen var extremt pedagogisk och inspirerande, men också att det var mycket svårare än de hade trott. En student kommenterade att undervisning är det svåraste arbete man kan ha. Det var ett nytt sätt att tänka och lära sig och jag tycker att det fungerade mycket väl.

Vetgiriga cirkusstudenter och en KTH-student som gick på händerna

Lärandemålet för cirkusstudenterna var att tillägna sig helt ny kunskap utan koppling till cirkusteknik. De arbetade med att tolka koncepten med rörelse som fångade essensen i de naturvetenskapliga koncepten samtidigt som de också skulle skapa en estetisk presentation. Alisan Funk menar att ”pedagogisk hjälper den här sortens erfarenhet cirkusstudenterna att utveckla strategier för att tolka omvärlden genom sin cirkuspraktik, vilket de har nytta av som professionella artister när de skapar cirkusuppträdanden.”

Att förstå och förkroppsliga koncepten var också mycket utmanande för cirkusstudenterna som läser första året och kom till SKH för dess välrenommerade cirkusutbildning. Efter verkstaden tyckte cirkusstudenterna att aktiviteten var inspirerande – både vad gäller tolkningsaktiviteten och för nöjet att få träffa studenter utanför cirkusgruppen. Luigia satt med en av cirkusstudenterna som ville veta mer och diskuterade koncept inom strömningslära i en timme, och en av KTH-studenterna belönades med applåder från cirkusstudenterna när hon började gå runt på händerna.

Efter en första positiv erfarenhet vill Luigia upprepa och vidareutveckla aktiviteten. Hon kommer också att använda video från årets uppträdande i sina framtida kurser i strömningslära. Och även om det är svårt att mäta effekten i termer av lärande och pedagogiska resultat tror Luigia Brandimarte att en nyckelfaktor var att ge studenterna ansvar. Att erbjuda ett så väsensskilt läromedel utmanade också KTH-studenterna att ta sig bortom sin vanliga lärandeomgivning.

Vilka var utmaningarna och vad kan du rekommendera andra som letar efter någon att samarbeta med?

- För oss lärare var den största utmaningen att hitta ett gemensamt intresse i aktiviteten, förklarar Luigia Brandimarte. Både cirkuslärarna och jag behövde se till att båda studentgrupperna skulle dra nytta av övningen, som självklart skulle vara rolig, men också behövde vara pedagogisk. När vi pratade med studenterna var det tydligt att aktiviteten var framgångsrik i de tänkta lärandemålen och att studenterna tyckte om att bli utmanade utanför sin trygghetszon.

- När vi forskar korsar vi ofta disciplinära gränser för att få inspiration och för att engagera oss i något nytt och utmanande. Jag försöker göra det även i undervisningen.

Att hitta någon som är entusiastisk och att identifiera ett gemensamt intresse verkar vara vägen framåt. I Luigia Brandimartes samarbete med Stockholms konstnärliga högskola vart man tvungen att tänka om och justera koncept, men man behövde aldrig – som det heter i Broadwaymusikalen – skicka in clownerna.

Kontakt KTH

Kontakt SKH

Text: Johan C Thorburn

Det här är den 21:a artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad  s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv