Omgestaltning i fokus för ett hållbart kulturarv

Thordis utbildade sig till arkitekt på KTH och disputerade 2003. Hon blev nyligen befordrad till professor i arkitektur på KTH. Det är tredje gången gillt som Thordis får professorstiteln. Från 2007 till 2014 var hon professor i arkitekthistoria vid Oslo arkitekthögskola och innan hon återvände till KTH 2018 som lektor var hon professor i kulturarv vid Linköpings Universitet. Hon är glad över att vara tillbaka hos KTH Arkitektur.

”Det känns jätteroligt! Jag har i princip arbetat på arkitekthögskolor och med arkitektutbildning sedan 1995, med en paus för några år av kulturforskning i Linköping. Det är väldigt stimulerande att komma tillbaka till KTH:s arkitektutbildning. KTH har otroligt duktiga nationella och internationella arkitektstudenter och ett spännande lärarlag. Jag tycker att det är väldigt roligt att återigen vara engagerad i arkitekturundervisning och i samtida arkitektur– det är där jag har mina rötter så att säga. Jag brinner för att skapa starka kopplingar mellan undervisning och forskning och tillsammans med arkitekt och lärare Mikael Bergquist har jag byggt upp en ny forskningsorienterad masterstudio för årskurs 4-5.”

Masterstudion Re-master är inriktad på det moderna kulturarvet och hållbarhet och adresserar restaurering, ombyggnad och omvård (re-store, re-use, re-pair).

”Den miljöpåverkan som skapas vid nybyggen är mycket större än många kanske tror, även när man bygger hållbart. I vår studio är ombyggnad, och bevarande i fokus. Vi tittar på aktuella, pågående projekt och på hur de kan förvaltas, förändras och bevaras på ett samhällsutvecklande och hållbart sätt. Fokus ligger i att undersöka hur vi använder det befintliga - utan tvekan är det bästa vi kan göra för miljön att använda det vi redan har. Det är inte bara en teknisk fråga utan även en fråga om gestaltning och estetik. Vi arkitekter har en viktig roll att spela i omställningen till ett hållbart byggande men när vi inte längre enbart kan bygga nytt måste även vi lära oss, och kanske framförallt lära om oss, hur vi skapar nytt ur de gamla. Det kräver mycket nya kunskaper och färdigheter av arkitekten. Vi vet alla att det inte är cirkulärt att riva och men det är ofta svårt att återbruka och uppnå eftertraktade arkitektoniska kvaliteter och funktioner. Återbruk kräver ofta omgestaltning och ett nytt arkitektoniskt tänkande. Det är mer komplext att bygga om och bevara än att riva och bygga nytt. Det har inte varit så mycket fokus på bevarande i arkitektutbildningarna tidigare – vi har nog varit mer fokuserade på att skapa det nya - men nu sker det mer och mer, vilket är fantastiskt. Restaurering och ombyggnad har på många sätt blivit det nya ’svarta’ och arkitektstudenterna är väldigt intresserade och engagerade!”

Det är andra året Re-master-studion genomförs och det har förstås varit väldigt annorlunda denna gång när kursen sker helt på distans.

”Hos KTH Arkitektur undervisar vi traditionellt sett i studios där studenterna sitter och jobbar med sina projekt bredvid varandra. Att se varandras projekt och att testa saker tillsammans är en stor del av lärandet. Den här typen av undervisning ligger närmare forskningen än traditionell salsundervisning, och är givetvis svår att helt ersätta digitalt. Men det har gått väldigt bra, studenterna är kreativa och vi har varit mycket utomhus! I början kunde vi genomföra platsbesök och stadsvandringar så att studenterna fick chansen att se de byggnader och områden som vi skulle studera.”

Thordis ser stora möjligheter med starka kopplingar mellan utbildning och forskning.

”Masterstudion fungerar som ett öppet labb där studenterna får testa olika idéer och experimentera med olika alternativa lösningar. Det skapar möjlighet till en öppen, mer förutsättningslös undersökning. Forskningen är mer kritisk och mindre spekulativ, den behöver givetvis även vara mer vetenskaplig på en högre nivå. Men både studion och min forskning berör egentligen samma fallstudier och fokuserar på samhällsviktiga projekt. Vi tittar inte på det som traditionellt ses som “gamla’ byggnader utan på det moderna kulturarvet – byggnader från 1970-, 1980-, 1990-talet.

Vi har bl.a. studerat Södra stationsområdet i Stockholm i årets kurs, plöjt arkiv och gamla artiklar och tittat på den pågående processen för historiska klassificeringar av byggnaderna i området. Stadsmuseet håller på med en inventering av de här området som vi följer. Hur kan vi förändra men samtidigt bevara och återanvända befintlig byggnation? Hur kan vi ta till vara och lyfta fram kvalitéer i det redan byggda? Vi håller nu på att sammanställa en publikation där vi blandar texter av forskare och medverkande gästföreläsare med studenternas projekt och undersökningar. Publikationen är tänkt att nå ut till en vidare publik än bara skolan och på så sätt väcka debatt och diskutera frågan om arkitektur, återbruk och ombyggnad. Studenterna kommer in med många nya perspektiv och idéer och det är jättespännande. Intressant är även att studenterna ser de byggnader och miljöer från 70 - 80-talet som vi studerar som väldigt gamla, nästan antika, vilket i sig är en rolig upptäckt för oss lärare som var med när de här områdena byggdes en gång i tiden!”

I sin forskning är Thordis involverad i ett interskandinaviskt och tvärdisciplinärt forskningsprojekt, Restoring the Welfare State; Heritage and the Recent Past. Projektet behandlar välfärdsstatens arkitektur och dess framtid och har utvecklats i samarbete mellan KTH, Oslo Universitet, Konstakademiens Arkitektskole, KADK Köpenhamn och Köpenhamns Universitet.

”Från 1950-talet och framåt skedde en väldigt snabb utveckling i Norden - nya infrastrukturer planerades och byggdes och historiska städer förändrades på bara några år. En pressande fråga idag är hur detta omfattande arv från de skandinaviska välfärdsstaterna betraktas och värderas. Det rivs mycket byggnader från 1970-1990-talet idag, t.o.m. byggnader som redan klassats som kulturhistoriskt värdefulla. De uppfyller inte miljömålen och dagens krav på miljömärkning. Men att riva en byggnad och bygga en ny skapar samma belastning som 50 års klimatbelastning för en befintlig byggnad! Vi behöver hitta nya sätt att se kvaliteten även i dessa byggnationer. Både i kursen och i forskningen försöker vi identifiera byggnader som kanske inte alltid räknas som kulturarv och förstå dessa på ett annat sätt – var finns det unika, det återbrukbara och det som är värt att bevara? Vilka kvalitéer finns här som inte finns någon annanstans?

När man hanterar något som redan finns måste man veta vad det är man har att göra med - där kommer forskningen in. Vi söker mycket i olika arkiv och tar reda på hur byggnadsprocessen gick till, hur ekonomin såg ut, tittar på ritningar och skisser, läser nyhetsartiklar m.m. Det är otroligt spännande att se gamla bilder och förstå debatten och intentionerna kring planerna när området byggdes. Det ger en nödvändig historik och helhetssyn för att kunna se framåt och utveckla nuvarande byggnation på ett hållbart sätt. Kopplingen mellan kulturarv, arkitekturhistoria och gestaltning är viktig och kräver även en nära kunskap om det materiella och byggnadstekniska aspekterna. Om vi ska kunna förbättra och bruka vidare våra redan byggda miljöer så det krävs på många sätt en helt ny förståelse för vad en arkitekt gör och kan göra. Att arkitektur inte enbart handlar om att bygga nytt utan att omskapa det vi har är en otroligt viktig insikt för framtidens arkitekter.”

 Text: Josefin Backman

Det här är den sjunde artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här:

1. KTH Arkitektur: Ljusdesignforskning introduceras i arkitektur

2. Byggvetenskap: Han planerar ny studenttävling om självförsörjning

3. Fastigheter och byggande: Nytt forum för diskussion och samarbete kring bostadsfrågan

4.  Filosofi och historia: En medierad planet: Makten över de globala hållbarhetsmålens miljödata

5. Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik (SEED): Samarbeten för att förstå och hantera vatten

6. Samhällsplanering och miljö: Vad får oss att ändra resebeteende, välja innovation och en hållbar framtid?