Hon studerar kulturarv i polartrakter och polära framtider

Lize-Marié kom till KTH för att under två månader arbeta med en kollega.

– Nu har det gått tio år och jag är kvar här än, skrattar hon.

Hon undersöker kulturarvsaspekten främst av Antarktis. Något som blir extra intressant då det är en geopolitiskt diskuterade plats där det inte historiskt inte vistats så mycket människor.

– Mina intressen har breddats genom åren och nu fokuserar jag på framförallt för kulturarvsaspekten. Hur det går till med just att bevara kulturarv i dessa områden? I några områden är det väldigt viktigt att man tänker på urbefolkningar och deras kulturarv och självbestämmande och så vidare. Men hur tänker man på platser där det inte finns en befolkning?

Att bevara eller inte bevara

Lize-Marié berättar om den hydda som en svensk expedition byggde på Antarktis 1899, den hyddan har egentligen om man inte tar åtgärder kommer den ramla ner i havet på grund av klimatförändringar.

– Då är frågan vad som är lämpligast. Ska man bevara denna hydda? Den var från början byggd för att hålla två till tre säsonger och sedan lämnas kvar. Syftet var aldrig heller att satsa mycket pengar på den, men idag är den en viktig del av svenskt kulturarv från platsen. Ska vi låta det förfalla med miljöförändringarna? Det här är konsekvenserna för kulturarv som miljöförändringarna kommer med och många kulturarv kommer gå förlorade.

Lize-Marié frågar sig för vem vi bevarar och varför är det där? För tillfället leder hon ett brett, tvärvetenskapligt projekt där ett samarbete startats för att ta sig an en bred mängd material från olika platser i världen. Projektet heter Decay without mourning och ingår i Global Issues - Integrating Different Perspectives on Heritage and Change vilket var ett gemensam utlysning som finansierades av Riksbankens Jubileumsfond, tillsammans med Fondazione Compagnia di San Paolo, Wallenberg Stiftelserna och Volkswagen Foundation.

– Vi började diskutera vilken typ vi kan samarbeta trots att vi har så olika perspektiv på kulturarv. Det är ett väldigt annorlunda material med ganska mycket att diskutera rent teoretiskt, med olika kontexter men med samma teoretiska frågor som binder oss samman. Jag tycker det är spännande att vi är många i styrkan och att allt från urfolk perspektiv i Brasilien, till musikarkiv i Sydafrika, till kulturarv på Antarktis undersöks för att nämna några.

Brett angrepp med gemensam teori

Hur projektet ska få ihop ett så brett projekt är något som ifrågasätts menar Lize-Marié, men förklarar att utmaningen underlättas av att de fokuserar på gemensam teori.

– Det är meningen att vi ska kunna dra bredare slutsatser som tillämpas bredare. Det är också spännande att projektet leder till nya samarbeten.

Projektet samlar in material på olika sätt utifrån vad som passar bäst på platsen. Lize-Marié förklarar att de använder sig av bland annat photovoice som metod för insamling av material.

– Alla inte bekväm att prata och skriva utan andra sätt att uttrycka sig på och genom mer visuella tillvägagångssätt går det att fånga upp visuella kulturer. En forskare på Antarktis kommer ta kort på ett sätt, medan de som arbetar i kåkstäderna i Sydafrika kommer berätta en annan historia än vad vi hade gjort om vi bara observerade.

Kulturarv med fri tolkning

Genom att ge uppdrag till utvalda deltagare kommer frågor om deras syn på kulturarv besvaras genom fotografi.

– I vårt fall kommer de vara frågor som vad ser du för kulturarv i förfall i din omgivning? Hur ser du kulturella förfall i din omgivning? Det måste vara helt fritt för den som tolkar och vi arbetar mycket med samtycke. Vi har bara rättighet att använda bilderna men de äger dem.

Projektet har precis haft en kick-off i Sydafrika där de samtalat och presenterat sina delprojektet och den metodik de använder tvärs över projektet. Där diskuterade Lize-Marié förfall som något som är synligt för oss idag, men att det inte behöver inte vara negativt när det rör förfall av kultur och miljö.

– Miljöförändringar förändrar kulturarv och kan göra att de förfaller. Det går inte att spara och bevara allt utan frågan handlar om hur vi hanterar förfall inom kulturarv. Kan vi se det som något som kan vara konstruktivt och positivt? Decay på engelska blir inte precis samma som förfall, kanske ska man säga nedbrytning? Men nedbrytning avser den fysiska processen. Ordet är negativt laddat, men behöver det bara vara det?

Samtal som går genom flera rum

Lize-Marié lyfter glädjen i att arbeta tvärvetenskapligt och att forskning är viktigt men att lyfta in fler perspektiv är att göra mer, att inte fastna i att endast prata med andra akademiker. Förhoppningar hon har med sitt nuvarande projekt är att det längre fram ska kunna bidra med en teoretisk fördjupning kring hur vi tänker kring kulturarv, rent teoretiskt.

– Det vore min förhoppning att projektet kan leda till och bidra till att det akademiska fältet breddas mer och ser att de är möjligt att arbeta tvärdisciplinärt runt kulturarv.

När det kommer till framtiden hoppas Lize-Marie just på den icke-traditionella aspekten i det här projektet.

– Just nu är min största förhoppning att börja forska och sluta med pappersarbetet, skämt åsido. Jag tror och hoppas att det kan bli någonting banbrytande för oss. Min förhoppning är att det ändras på en lokal nivå för de enskilda grupperna vi undersöker. Vi vill vara realistiska och fokusera lokalt. Om vi fokuserar för stort kanske vi inte kommer någon vart alls. Vi fokuserar istället på de nivåer där vi faktiskt kan göra skillnad istället för att försöka rädda hela världen.

Text: Hanna Kalla

Det här är den 29:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad  s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv