Hon forskar i överlappningen mellan utbildnings- och teknikhistoria

Lina Rahms forskning sträcker sig från 1950-talet fram till i dag och pekar på den viktiga konvergensen mellan utbildningsvetenskap, miljöhumaniora, teknikstudier och historiska studier.

– Jag har alltid tyckt att högre utbildning och kunskap är så fascinerande och viktigt i sig. Jag är ung akademiskt men inte i ålder, så jag har gjort andra saker innan jag började doktorera. Jag har jobbat i tio år på en stor regionteater i Östergötland, med barn och ungdomsteater.

Nyfikenheten växte över Valhallavägen

Lina bor i dag i Norrköping men kommer ifrån Stockholm. Redan när hon gick i grundskolan, som ligger på andra sidan av Valhallavägen, kikade hon över gatan och tänkte att KTH verkade vara en spännande plats att jobba på. Efter att hon disputerat i pedagogik väcktes intresset för avdelningen för historiska studier.

– Jag har precis börjat som biträdande lektor på en avdelning som jag varit intresserad av ända sedan jag började doktorera. Jag läste massor av den forskning som kom just från avdelningen för historiska studier. Jag tror verkligen att våra angelägna samhällsproblem måste angripas tvärvetenskaplig i en rik miljö där olika fält möts.

Innan Lina Rahm började som biträdande lektor har hon varit postdoktor som Ragnar Holmstipendiat. Lina Rahms pågående projekt inom WASP-HS handlar om miljöhumanistiska studier av epistemiska föreställningar om, och utbildningssatsningar kring AI och autonoma system.

– Hur utbildar man medborgare när man tänker sig att en ny teknik är samhällsomdanande? Det är en fråga jag kommer fortsätta att undersöka. Jag kommer också se på hur politiska föreställningar kring AI, utbildning och miljö överlappar. När vi tänker utbildning tänker vi ofta på barns utbildning och högre utbildning, men nu ses alla medborgare behöva ny kunskap. Vilka kunskaper framställs som viktiga, för vem, och varför?

Livslångt lärande

Kunskap, menar hon, är inte heller något som är ämnat i början av livet, utan är något vi måste hålla vid liv livet ut.

– Skolan och utbildningssystemen förändras efter hur vi tänker oss den tekniska framtiden. På KTH är livslångt lärande en central del av KTH:s verksamhet och det ses som viktigare än någonsin. Vi blir inte färdiglärda utan måste fortsätta lära om och lära nytt då världen blir mer och mer komplex.

Och hur gör man för att utbilda och bilda befolkningen? Vad räknar vi som giltig kunskap och hur ska de få den kunskapen? Det är frågor som Lina ställer sig och menar att det finns politiska och samhällsmässiga problem som utbildning ses som en lösning på.

– Det handlar inte bara om nya kompetenser, utan kanske vi måste bli en ny sorts människa för att anpassa oss till framtidens värld där AI och autonoma system är ständigt närvarande och omformar praktiker och beslut.

Bidra till ett mer rättvist samhälle

Andra frågor som Lina Rahm ställer sig rör förflyttningar av medborgarens ansvar. Till exempel hur vi ska bli bättre på ”digitalt mående”, och hur en lär sig det? Vad finns det för inkluderingar och exkluderingar i sådana uppmaningar? Lina lyfter också att utbildning och kunskap alltid genomsyras av maktrelationer och hennes bakgrund inom genusvetenskap här lyser igenom.

– Jag tror att utbildning och ny kunskap lätt lämnas ifred och ses som något självklart gott och oproblematiskt. Kunskap ses som något inkluderande och rättvist i sig själv, men utbildningar är kopplade till exempelvis etnicitet, klass och andra maktsystem och vi måste problematisera utbildning om teknik för att skapa mer öppet och rättvist samhälle. Utbildning måste ha ett högre syfte än att anpassa människor för en föreställd framtid, det gäller att skapa en bättre värld och för att göra det behöver bland annat sätta vi sätta utbildning och kunskapsproduktion under kritisk lupp.

Lina lyfter också att kritiska forskare ibland kan målas som glädjedödare, något hon inte håller med om.

– Det som händer kommer inte uppifrån och ner utan kokar upp på olika ställen och måste tas på allvar. Kritiska perspektiv belyser maktasymmetrier och stimulerar därmed ifrågasättande och i förlängningen mer rättvisa samhällen. Forskning är något vi gör tillsammans genom att lyfta fram, kritisera, ifrågasätta och utmana, till exempel genom att visa på alternativ och föreslå mer rättvisa lösningar. Vi behöver lära av varandra och lära över gränser för att kunna komma med relevant samhällsforskning.

Text: Hanna Kalla

Det här är den 26:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad  s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv