Filmfestivalen Crosscuts – ett annat sätt att nå ut med forskning

- Konceptet att anordna en filmfestival i en forskningsmiljö var för mig ett nytt och spännande sätt att nå ut med forskning. Jag hade också känt en växande frustration kring svårigheten att skapa synlighet för oss som är en humanistisk avdelning inom KTH. Så vi ville skapa en filmfestival för att kommunicera forskningen på ett bredare sätt, men också för att bygga broar mellan olika projekt inom avdelningen, och bli mer synliga för varandra, berättar Sofia Jonsson, projektledare för festivalen samt administrativ gruppchef och kommunikatör på avdelningen för historiska studier och KTH Environmental Humanities Laboratory (EHL).

Medgrundare av festivalen är Marco Armiero, föreståndare för EHL, Miyase Christensen, Stockholms universitet och Jacob von Heland, tidigare vid avdelningen för historiska studier. Festivalen har arrangerats av EHL sedan 2018 och har bland annat finansierats av Formas och KTH Sustainability Office samt Centrum för hållbart samhällsbyggande på Skolan för arkitektur och samhällsbyggande.

Smal festival men med spännvidd i ämnen och perspektiv

Crosscuts Environmental Humanities Festival for Film & Text är en renodlad dokumentärfilmfestival; en smal filmfestival men med en spännvidd i ämnen och perspektiv. Filmerna kan handla om allt från utvinning av djuphavsresurser och miljökatastrofen i Aralsjön, till samisk kultur och hur man blir miljöaktivist. Filmerna följs av fördjupande panelsamtal mellan forskare, filmregissörer, konstnärer och aktivister.

- Panelsamtalen är verkligen viktiga för förståelsen. Forskning är ibland svårt att tolka, men genom de inbjudna gästernas olika perspektiv blir det ett samtal som är lätt att ta till sig och diskussioner med starka nyanser. Jag som själv är ganska insatt i ämnena blir väldigt berörd av samtalen och lär mig alltid något nytt.

Förutom panelsamtal blandas festivalen med andra kulturuttryck. 2019 bjöds till exempel poeter in som skildrade migrationskrisen. Bland annat läste poeten Athena Farrokhzad sin dikt Till Europa där uppläsningen pendlade mellan svenska och en engelsk översättning som gjordes av Athenas översättare Jennifer Hayashida.

- Just den pendlingen mellan språken förstärkte upplevelsen. Och på årets festival, där den sista filmen var Historjá – Stygn för Sapmí, om den samiska konstnären Britta Marakatt Labba, avslutades hela festivalen med en jojk av den samiska aktivisten Ylva Gustafsson. Det blev väldigt starkt.

Ett kommunikationsformat att bygga vidare på och som berör

De första två åren var festivalen ett samarbete med Bio Rio vid Hornstull och nådde på så vis verkligen ut till en bredare publik. Efter pandemiuppehåll är festivalen tillbaka men nu som en kortare festival och lokalen är utbytt till Ångdomen på KTH.

- I år körde vi bara en halvdag, men vi får se hur det blir nästa höst. Den här typen av projekt har ju alltid olika utmaningar, framförallt när det gäller finansieringen men också att nå ut i bruset. Det är mycket som händer på KTH men också i Stockholm. Men det är absolut ett format som vi vill fortsätta utveckla. Jag skulle också vilja skapa en Crosscuts-podd!

Klart är att festivalen är väldigt uppskattad av publiken som alltid ger fin kritik efteråt. Även paneldeltagarna hör ofta av sig och berättar att det var både intressant och roligt att få diskutera med personer från discipliner som de annars inte träffar.

- I år var det till och med en besökare som skissade små teckningar av det han såg på scen som han sedan lade upp på Instagram. Så det är verkligen en festival som ger publiken fördjupad insikt inom vitt skilda ämnen inom miljöhumaniora och som de tar med sig. Folk blir berörda! avslutar Sofia Jonsson.

Text: Sofia Hulting

Det här är den 36:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnads artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv