Berättelser om vatten i städer i utställning med möten mellan vetenskap, konstnärer och ingenjörer

Utgångspunkten i det Katarina Larsen på Institutionen för filosofi och historia och hennes kollegor Timos Karpouzoglou och David Nilsson forskar om ligger i hur konstnärliga beskrivningar av infrastruktur för vatten kan leda reflektioner kring samhällsutmaningar där dialog med en bredare publik är avgörande. Just det visuella förmedlandet och berättelser om förändring i urbana områden diskussionen kring vetenskapens olika roller knyter an till deras forskningsprojekt NATURE finansierad av Riksbankens Jubileumsfond.

– Vi vill starta en diskussion för hur konsten kan fungera som katalysator för att lyfta viktiga vetenskapliga frågor i samhället. Det är en spännande gränsyta där vi vill skapa en dialog mellan konstnärer, forskare och besökare kring visuella berättelser, vetenskapliga begrepp och ingenjörslösningar för vatten. Det är det vi har jobbat med i NATURE och med Färgfabriken, för att skapa en plats för den dialogen genom utställningen Symbiosis.

Från Färgfabrikens sida beskriver Anders Bergmark som är Partner Director på Färgfabriken processen:

”Färgfabriken vet inte i förväg hur symbiosen mellan forskare konstnärer kommer att sluta. Det är det som är spännande och bidrar till oväntade resultat. I det aktuella samarbetet med KTH s forskare har processen i sig stegvist skapat nya insikter och bilder för de olika parterna. Det är spännande att se om forskare och konstnärer gemensamt, med sina olika angreppssätt kan hitta nya uttryck och idéer.”

Möte mellan forskare och konstnärer

Utställningen, som är en del av projektet, fungerar som en interaktion mellan forskare och konstnärer där frågor lyfts kring hur det går att skapa yta och förutsättning för lärandeprocessen, hur det går att nå ut med frågor och undersöka alternativa sätt för lösningar till vattensystem för tillgång till vatten.

 – Som forskare ska vi nå ut med den forskning vi bedriver och då är visuella medel en kraftfull strategi. Det är ett argument för att göra den här typen av presentationer av forskning. Vi lär av det vi erfarar, tar till oss saker genom erfarenheter. Det blir därför viktigt att uppleva saker för att faktiskt förstå dem. Hur vi kan beskriva och gestalta frågor så man kan ta in det med flera sinnen är styrkan i sådana här samarbeten. Vi startade arbetet med utställningen våren 2020 och det var speciellt under pandemin med digitala möten. Vi funderade kring hur man kan skapa den här samkreativa processen och vad som krävs. Vi insåg att det krävs mycket tid för samtal i projektet. Jag tror att det är viktigt att inse att olika kompetenser behövs. Konstnären har sitt synsätt, vi har andra ingångar i en problemställning. Så det är bra att vara beredd på att lära sig saker som man inte visste att man skulle lära sig innan man börjar. Det har också varit viktigt att ha koll på regler och olika förutsättningar och förståelse kring artistiska arbetssätt så vi kunnat mötas och alla blir vinnare i samarbetet.

Berättelser utgår från kreativa tekniker

Projektet NATURE fokuserar på narrative enquiry, vilket betyder att fokus ligger på att få fram flera olika berättelser från ingenjörer och planerare kring interaktionen mellan natur och samhälle. Kreativa tekniker, som fotografier, leksaksmodeller av infrastruktur och deltagande i utställningen Symbiosis är exempel på hur projektet avser att utforska nya sätt att kommunicera idéer om infrastruktur.

 – I utställningen använder vi bland annat narrativ om Prometheus från grekisk mytologi för att diskutera frågor om ingenjörskunskap och samhällsutmaningar. Han ville ge människan verktyg som kunde hjälpa mänsklighetens utveckling men straffades även av guden Zeus för sitt tilltag. Processen med utställningen har skett genom en öppen dialog och öppen diskussion. Vi började prata med Färgfabriken och konstnären Åsa Cederqvist och då startade dialogen och diskussionen. Då blev vi inte bara forskare som skriver utan vi nådde ut och startade en dialogprocess där konstnären har ingått i projektgruppen. Vi frågade hur vi kan ta fram och lyfta olika begrepp kring vatten och vattenkvalitet och hur visuell konst med AR (Augmented Reality) kan användas. Hon har tolkat det och genom bild och ljud skapat en del av utställningen som beskriver, diskuterar och ger exempel på berättelser om vatten i städer. Hur kan vatten beskrivas? Har det egna rättigheter? Hur kan de hävdas? Det är inspirerande att nu när utställningen öppnat på Färgfabriken se hur besökare sätter sig ner och interagerar vid källan som är en mötesplats. Där går det att lyssna till ljudinstallationen och se en digital damm med projiceringar av vatten i alla dess former, däribland smutsigt och förorenat.

Utställningen ger också möjlighet till att samla upplevelser genom en interaktiv del där frågor ställs till besökare. Där kan de besökande knappa in svar på frågor om vatten och deras relation till det. För att forskargruppen sedan ska kunna observera och resonera kring resultaten.

– Vi är nyfikna på vad vi kommer se från de interaktiva delarna med besökarna och vad de är beredda på att ge avkall på. Kan parker få verka som en buffert och vara översvämmade ibland? Kan de tänka sig spola med regnvatten? Duscha mindre? Är det svårare med sådana frågor som är förändringar på nära håll, är kanske samhällsplaneringar lättare att tänka sig? Det handlar om hur städer planerar så de kan hantera nya utmaningar.

I ständig dialog med besökare

  Utställningen ger möjlighet till olika grupper att besöka och reflektera över de här frågorna och målet att nå de som annars står lite utanför diskussionen.

 – Genom att använda bilder och text kan olika grupper ta till sig det här på olika sätt. Kanske besöker ingenjörer, stadsplanerare, skolklasser och människor som bor i närområdet. Vilka intryck tar de olika grupperna med sig? Hur når vi olika grupper? Vi har jobbat med bildspråk och dialoger och olika typer av berättande. Samarbetet med konstnärer är ett sätt att skapa ett narrativ.

Mäter kunskapsbehov hos framtidens ingenjörer

Genom arbetet frågar de sig också hur dagens kunskaper på vattenkvalitet ser ut och hur ingenjörer ska utbildas för att kunna möta dessa utmaningar som kommer vår väg. Utställningen blir också en del i ett kursmoment om urban omvandling och hållbarhet i en kurs som Katarina Larsen håller på KTH (Samhälle, kultur och industri i Sverige ur ett historiskt perspektiv) där kursdeltagarna kommer få besöka Symbiosis på Färgfabriken.

 – Då får internationella blivande ingenjörer tycka till och vi får ta in det. Vad behöver de få med sig för färdigheter för att kunna jobba med de här utmaningarna? Det blir en kritisk reflektion och en diskussion kring hållbarhet med framtidens ingenjörer.

Katarina Larsen och hennes kollegor slår ett slag för användarbaserade forskningsprojekt samt att inkludera många olika kompetenser och se olika människors syn på problem. För att starta en diskussion om detta har de även presenterat några utgångspunkter vid Streams-konferensen på KTH 2021 kring varför dialogen är viktig.

 – Vi lär oss av att jobba med olika kompetenser och förstå andra perspektiv. Det är värdefullt att lära sig att byta perspektiv och se andras syn på problemet. Där tillkommer också användares perspektiv som jag tycker är viktigt. Då kan vi skapa robusta och smarta lösningar. Det tar såklart tid men det är värt att investera den tiden. Det är också väldigt roligt att kunna se utställningen inspirera andra och se den dialog som uppkommer. I projektet kommer vi ha workshops för olika yrkesgrupper. Vi har även fått veta att många skolklasser nu bokat in besök till utställningen så det är ju väldigt kul att se att arbetet med utställningen når ut och kan inspirera till samtal kring nya lösningar.

Text: Hanna Kalla

Det här är den 13:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv